Muscle-ups och Guds vedermödor

Härlig vecka. Fick ont i foten efter passet i tisdags. Skitont faktiskt. Kändes som nåt var brutet i utsidan av foten. Naturligtvis skulle ingeting kunna vara brutet av det passet, tänkte jag, och antog att det var nån nervknut eller liknande. När det onda inte försvunnit i torsdags, och David E (crossfitsnubbe i Stockholm) anade att det kunde vara nåt halvallvarligt så gick jag till en ortoped för att kolla upp det. Självklart var det en stressfraktur, aslång läketid och inte alls roligt. Sen dess har det nog iofs blivit kanske lite bättre och jag är vid gott hopp om att kunna göra allt som inte innefattar hopp (Olympiska lyft, boxhopp, rephoppning, löpning etc) om inte så lång tid. Andra saker som hänt denna vecka: har blivit TOKförkyld, haft 39 graders feber, min yngsta dotter har hat magsjuka och 40 graders feber och så vidare. Kan omöjligt se nån annan anledning till att allt detta händer nu än att jag gick ur kyrkan förra veckan. Känner mig som Job.

Nåväl: barnkalas idag, och har bara sovit några timmar inatt (astmaanfall på äldsta dottern samt att jag inte kan andas för att båda näsborrarna är täppta). Har ju aldrig gjort nån muscle-up på ringar (bara på stång) för att jag aldrig hängt ringarna högt och i ärlighetens namn inte provat så många gånger. Provade idag och fick till en trea direkt! Förvånad har jag gjort ytterligare ett gäng ettor, två och treor över dan. Detta med full sträckning i botten, samt med ringarna för lågt för våldsam kipp (måstevika benen rejält för att få plats).

Lite kul mitt i allt elände. Den där femman MUs på ringar som är årsmål ska vara box inom några veckor.